SÅ. Först behövs lite bakgrund till varför jag tror som jag gör. Jag är uppfostrad i en ateistisk/agnostisk familj, där det är ett undantag att vara religiös. Jag kommer ju också från Jönköping, så mitt i bibelbältet. Vi var tre pers i min åk 8 (av 150-200 pers) vilket gjorde att kristna skolgruppen skulle försöka frälsa bort min då milda agnosticism. Det fick lätt motsatt effekt och jag var under många år rätt sur på allt vad kristendom heter. Nu är jag mer vuxen och har en mer nyanserad bild. Jag är dock övertygad om att min uppfostran bidragit mer till min livsåskådning än allt annat.

Som det ser ut i dagsläget ser jag mig som agnostisk ateist. Religion är metafysik, och vetenskapen kommer aldrig kunna bevisa eller motsäga existensen av ett högre väsen (om man inte drar en Deineken och säger att gudar egentligen är aliens, vilket jag är lätt skeptisk till).

Rent personligt känner jag inte av någon form av gudomlig närvaro, och jag är heller inte intresserad av evigt liv. Finns det en gud i av den kristna sorten tror jag att den har fullt upp med att rodda universum och inte är intresserad av mitt vardagsliv. Jag tror dessutom att en sån gud är så väsensskild från oss människor att den inte skulle begripa oss.

Det gör inte att jag tycker att tro i sig är onödigt eller dumt. Jag tycker delar av det moderna ateistcommunityt beter sig som drygpellar när de bashar all form av religion. Jag har levt ett ganska lätt och enkelt liv, och jag har inget intresse av att ta ifrån folk deras hopp och längtan. Seminihilistisk existensialism är inte för vem som helst och det är jag helt med på. Sen kan tro vara en såväl uppbyggande som extremt destruktiv kraft. En präst jag kände beskrev det som att eld kan vara både livräddande och livsfarlig. Sen ska religionen inte skyllas för allt som gjorts i dess namn. Folk hade troligt krigat och förtryckt varandra av andra skäl om de inte haft religion (mvh lätt deppig människosyn). Dock är religion i sämsta fall ett utmärkt verktyg för strukturellt förtryck, vilket är trist.

Slutligen tycker jag att kunskap kring religioner i allmänhet och kristendom i synnerhet är nödvändig för alla som vill förstå västerländsk idéhistoria. Jag försöker läsa de grundläggande skrifterna i alla religioner (ett pågående arbete minst sagt). Jag tycker dock att ateister behöver läsa bibeln mm för att kunna föra ett vettig debatt/dialog/personlig utveckling. Hur ser du på tro?