Denna text är en debattartikel som tidigare publicerats i VLT. På deras hemsida finns även ett kort svar från ledarskribenten Joakim Broman.

I en ledare i VLT hävdar Joakim Broman att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för att hantera den pågående klimatkrisen. Han presenterar detta som en entydig sanning från den ekonomiska forskningen och skriver att påståenden om att tillväxt står i strid med hållbar utveckling är ”grundfalska”. Tyvärr så gör Broman det lite väl lätt för sig.

Ekonomisk tillväxt har länge varit förknippat med både ökade koldioxidutsläpp och ökad resursförbrukning. För att ekonomisk tillväxt ska vara hållbar behöver den därför frikopplas (engelskans ”decouple”) från sin negativa miljöpåverkan.

Frikopplingen behöver dessutom ske i så pass hög grad att resursförbrukningen och miljöförstöringen inte bara slutar öka, utan minskar kraftigt. Bland annat behöver de globala koldioxidutsläppen mer än halveras till 2030 för att uppvärmningen med en rimlig chans ska kunna begränsas till 1,5 grader.

Förra året släpptes rapporten Decoupling debunked i vilken författarna undersöker sannolikheten för en sådan frikoppling. Rapporten baseras på över 200 studier och rapporter, och slutsatserna är tyvärr rätt dystra.

Författarna konstaterar att det inte ”finns några empiriska bevis” för att någon egentlig frikoppling sker. Dessutom listar de ett antal anledningar till varför det är osannolikt, ”om inte direkt orealistiskt”, att en tillräcklig frikoppling kommer ske i framtiden.

Broman lyfter USA och Sveriges ekonomier som goda exempel på frikoppling. Han skriver att Sveriges ekonomi växte med 150 procent mellan 1970 och 1990 samtidigt som koldioxidutsläppen halverades, och att USA:s ekonomi växte med 250 procent mellan 1970 och 2015 samtidigt som energianvändningen och utsläppen planade ut.

Ett problem med dessa siffror är att de endast visar utsläpp som skett inom landets gränser, och tar därför inte hänsyn till utsläpp från importerade varor eller flygresor till utlandet.

Sedan 70-talet har rika länder flyttat mycket av sina utsläpp till fattigare länder. I stället för att själva producera resurskrävande och utsläppstunga varor importerar vi dem. Prylarna förbrukas i USA eller Sverige, men utsläppen sker i Indien eller Kina. I Decoupling debunked skriver författarna att denna utsläppsflytt är tillräckligt stor för att på egen hand förklara de påstådda fall av frikoppling som lyfts i de studier de undersökt.

Tillväxt är alltså betydligt mer problematiskt än Broman påstår. För egen del blir jag allt mer övertygad om att tillväxt är något vi borde lägga av med, åtminstone i världens rikare länder.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi släppa vårt ofta ensidiga fokus på tillväxt och i stället lyfta frågor som i dag är eftersatta i det offentliga samtalet. Inte minst gäller det frågan om vad som faktiskt krävs för att vi ska kunna leva fullvärdiga och rika liv – och hur vi skapar långsiktiga förutsättningar för detta även om ekonomin inte växer.

August Lindberg
Politisk sekreterare för MP Västerås