Världen är inte enkel, så jag förkastar era enkla lösningar.
Världen är inte tydlig, så jag har tröttnat på era tydliga besked.
Världen är inte entydig, så jag vill våga vara mångtydig.
Världen är inte rak, så jag vill tillåtas vara krokig.

Varför ska det vara en svaghet att säga att man inte vet? Att avstå från de färdigpacketerade universallösningarna. Att avstå från att skrika ”det är kapitalisternas, invandrarnas, etablissemangets fel!”

Varför ska det vara en svaghet att vara öppen för komplexitet? Att vägra låtsas att det krokiga är rakt och att gråskalan går i svartvitt? Att försöka se det enskilda istället för att säga: ”man vet ju hur de är, de där tiggarna…”

Nej, jag klarar mig utan era enkla lösningar och quick fixes, era raka besked och tydliga sanningar. Ge mig istället osäkerhet. Ge mig ambivalens och motsägelser. Men ge mig också mod att handla. Mod att säga: ”jag vet inte om detta är det bästa, men låt oss testa.”